Kelly
Okej då kör vi!
Kelly var min allra första smått egna ponny kan man väll säga. När jag fyllde tolv år fick jag en klassik tavla på henne och mina föräldrar sa att jag fått henne på foder. Kelly var en b-ponny född 1999 har jag för mig,och hon bodde ju då på ridskolan jag red på. Jag fick ha henne som "min egna" torsdag,fredag,lördag och söndag och detta var jag ju as glad för,haha. Jag red henne alltid. Hon var liksom en så häst som man bara älskade,fast jag knappt vågade sadla henne i början för att jag var så rädd att hon skulle bita på mig eller klämma in mig i väggen. En typical ridskole häst måste jag nog säga,fast med massa livsglädje kvar. Det har nog alla hästar på den ridskolan,dom är liksom peppade till arbetet. På torsdagarna hopptränade jag med henne, jag tror jag ramlade av minst en gång varje hoppträning för att hon bara stannade så mycket. Men jag brydde mig knappt om det, jag hade ju faktiskt ridskolans bästa ponny på foder enligt mig.
Efter någon månad kanske kom vi ut på våran första riktiga lokala tävling tillsammans, den gick katastrof för övrigt och jag kommer ihåg att jag aldrig mer i hela livet ville hoptävla igen,haha tolvåringars beslut.. Såklart fick jag ju inte som jag ville utan vi kom ut på en hel del tävlingar faktiskt,till en början gick det väll med några stopp,men efter ca ett halvår så fick vi flyrt och hon stannade knappt aldrig med mig längre. Jag var ganska lång på Kelly,långa ben har jag alltid hafft, men det var absolut ingenting som vi störde oss på,och när jag kände att jag var för lång, så gav jag bort henne till en annan mindre ryttare. 90cm banor hoppade vi med lätthet,det kan hon npg fortfarande,bara man har så mycket tålamod som jag hade med henne. Hon har givit mig så mycket som jag aldrig hade klarat mig utan. Hade jag aldrig haft henne, hade jag aldrig kunnat klara av Ellie, för hon är svår.
på bilden: Kelly och hennes dåvarande bästakompis Bell.
Hon var min egna lilla prinsessa Kelly,jag klippte alltid hennes pannlug sprikrak, och manen skulle vara jämt och fin överallt. På vintern tog jag alltid de finaste och tjockaste täckena till henne och det jag var mest facinerad över var att hon aldrig någonsin bitit mig,för det hade hon tydligen gjort på nästan alla, haha oooh.
Slänger in några bilder på henne också. Ja jag var lång, men vi var lyckliga så länge det varade. Läser en blogg just nu där den ena tjeje har Kelly på foder precis som jag hade, och jag hoppas iallafall att dom kommer få en lika härlig tid som jag hade med henne, för hon är en riktig tjockis dröm.
Många bilder blev det,men what the hell?
Kommentarer
Erika
Superfint skrivet!
Nu har jag också börjat hoppträna med Kelly och än har jag inte ramlat av...;) Hoppas att Kelly alltid kommer att vara den bästa ridskolehästen, eller foderponnyn!
//Erika
Svar:
Carolina & Saga
Erika
Verkligen fina bilder på Kelly! Hon är ju söt!
Svar:
Carolina & Saga
Trackback
